En blogg om räddningstjänsten, vårt jobb, våra utmaningar och vår roll i samhället

 

Ett år på brandstationen: "Men så finns det också gånger när man ser livet återvända."

2019-10-18

Idag har jag brandmannen Gabriella framför mig. Hon har arbetat i både Falkenberg och Västervik innan hon till slut sökte till oss, som enligt ryktet är en av de trivsammaste brandstationerna. Det får vi ofta höra av personer som vi intervjuar, som svar på frågan varför de söker till oss. Fritiden ägnar Gabriella  mycket åt träning. Hon har även två små barn som tar mycket tid. Innan de kom till världen fanns det också tid att nära en kreativ ådra inom henne och hon målade tavlor. 

Idag berättar hon om sina upplevelser på IVPA, I Väntan På Ambulans. En typ av larm som kanske inte så många vet vad det innebär. Om någon plötsligt faller ihop så larmas både räddningstjänsten och ambulansen. Vid ett hjärtstopp är tiden en så oerhört viktig faktor för att rädda liv, därför åker även räddningstjänsten som kan hjärt-lungräddning (HLR) och har en hjärtstartare. Ibland anländer vi före ambulansen och kan påbörja en livräddande insats.

Gabriellas första tanke när ett IVPA-larm ropas ut är:

”Hoppas att det inte är ett barn.”

Hon upplever att det är lite skillnad på IVPA-larm mot andra larm. Nu är det verkligen bråttom. Det blir ingen diskussion om vilka fordon som ska med. Bara snabbt in i bilen och iväg. Det viktigaste är att vi kommer fram så fort som möjligt till den drabbade och kan påbörja hjärt-lungräddning och använda hjärtstartaren. Vid denna typ av sjukvårdslarm åker vi tre personer med personbil, en pickup, för att ta sig ännu snabbare genom trafiken och kunna köra på mindre vägar. Styrkeledaren och en brandman kommer strax efter i brandbilen. 

Jag frågar henne hur tankarna går när hon är på väg ut till den här typen av larm och jag kan känna hennes larmfokusering när hon berättar.

”Det beror på vilken roll jag har. Om jag är ansvarig för radion sköter jag kommunikationen med ambulansen och kontakten med de anhöriga. Jag ställer frågor till anhöriga både för att kunna ge så mycket information som möjligt till ambulansen men också för att de anhöriga ska få lite annat att tänka på. Om jag har rollen som sjukvårdare ser jag till att förbereda den drabbade tills ambulansen kommer. Vi ett hjärtstopp kan det handla om att få ner den drabbade från sängen. Hjärt- och lugnräddning måste utföras på hårt underlag. Det kan handla om att flytta bord och stolar så att det finns utrymme att arbeta ihop med ambulanspersonalen och givetvis påbörjar jag HLR så fort det går.” 

Hon berättar att man som anhöriga inte ska vara rädd för att ta i när man gör HLR. Man ska inte heller vara orolig om det knakar i bröstkorgen, ibland går något revben sönder men utan ett fungerande hjärta så spelar ingenting någon roll. Liv går före lem, som det heter.

På frågan om hon varit rädd någon gång tvekar hon men svarar ja.

”Vi vet inte vad som har föranlett sjukdomsfallet", säger hon. "Alkohol. Droger. Vi behöver ha en viss försiktighet och kan inte bara springa rakt in. Det är viktigt att förstå vad det är vi möter på olycksplatsen. Vi kan mötas av aggressiva personer vid ett IVPA. Det kan finnas nålar med blodsmitta. Plasthandskar, skyddskläder och sunt förnuft är viktigt.”

Gabriella pausar och låter blicken vandra iväg en stund.

”Men”, fortsätter hon. ”Det är svårt att tänka på sin egen säkerhet och backa om någon behöver hjälp. Till exempel om någon är knivskuren och gärningsmannen finns kvar. Eller en gång när kniven låg bredvid en avsvimmad person. Det gäller att ta bort den innan vi börjar arbeta, ifall personen kvicknar till. Det gäller att se hela bilden.”

Men ibland går det bara inte även om de gjort precis allt som de ska. Om personen som drabbats är ensam kan det ta många minuter mellan olyckan och att hjälpen kommer fram.

”Det har helt enkelt gått för lång tid”, berättar Gabriella. ”Men så finns också de gånger när man plötsligt ser livet återvända. En person som varit blek får åter färg i ansiktet. Det är en fantastisk känsla när de åker iväg med ambulansen och lever, där och då i alla fall. Idag gjorde vi skillnad och skapade liv för stunden.”

”Efter ett sådant larm går i första hand tankarna till de anhöriga”, berättar Gabriella och hon hälsar att anhöriga alltid är välkomna att höra av sig till oss efter en händelse om det dyker upp funderingar. 

Hon upplevelser att larmen men följer med henne hem men de har skapat en god beredskap om det skulle hända hennes egna närstående någonting. Arbetet har gjort att hon har en medvetenhet om att det kan hända vem som helst när som helst och hon vet vart närmsta hjärtstartare finns när hon firar jul med sin familj. 

 

Via länkarna nedan kan du lära dig mer om hjärtstopp.

https://avrf.se/hjartstopp/

https://www.hlr.nu/

Ett år på brandstationen: "Just när röken började lätta hörde vi rop från andra våning.”

2019-10-04

Det är några år sedan som vår nuvarande Hr-administratör Marie kom till oss i rollen som nyutbildad brandman. Efter en månads introduktionsutbildning blev hon placerad med lag fem och efter bara några veckor på sin nya arbetsplats så fick de ett larm som är ganska ovanligt: Brand i byggnad, en person kvar i huset. Hon nickar direkt på frågan om hon var nervös.

”Då hade jag aldrig sett en död person tidigare”, berättar Marie.

Tillsammans klädde sig hon och kollegorna i bilen medan styrkeledaren kommunicerade med SOS-alarm via radion. Den första roll man får som ny brandman är rökdykare och det var precis det som Marie var denna vita decemberdag. Rutinerna satt bra och det förberedande arbetet med utlägg av slangar flöt på medan styrke- och insatsledare förberedde insatsens förfarande. 

”Jag minns att det vällde ut rök när vi öppnade dörren till villan. Vi hukade oss men såg ingenting. Eller jag såg ingenting. Min kollega hade en värmekarmera. Då blir det som att se allt på en svartvit film framför sig och konturerna blir tydliga. Det var grejer staplade i högar överallt och vi kröp liksom i små gångar.”

De två rökdykarna kröp in i huset och drog med sig slangen. Marie tänkte på personen som enligt uppgift skulle finnas i huset men först fann de branden och kunde släcka den. Via radion meddelade de ut till rökdykledaren att branden var släckt och han gick in i huset och slog sönder ett fönster på baksidan av huset. 

”En annan kollega tog fram en fläkt som skulle användas för att trycka ut röken genom det trasiga fönstret på baksidan men just när röken började lätta hörde vi rop från andra våning.” 

De följde rösten uppför en c-formad trappa till andra våning. Där uppe låg röken vit och tät och Marie minns att hennes kollega öppnade fönstret i sovrummet och under täcket i sängen fann de en äldre person. 

”Vi meddelade ut via radion att vi hade hittat personen.”

Rökdykledaren kom upp och lotsade Marie baklänges nedför den överbelamrade trappan medan hon och rökdykarkollegan bar ner personen. Hen klagade på att de kramade för hårt kring bröstkorgen, samtidigt så var personen för gammal och dålig i kroppen för att kunna gå ner själv. När de kommer nedför trappan så väntade ambulansen på dem och tog över ansvaret av den drabbade.

Den här typen av insats är ganska ovanlig. Marie minns att hon pratade med en pensionerad kollega efteråt som berättade att han under alla sina fyrtio år som brandman inte fått privilegiet att rädda någon ur ett brinnande hus. Ibland är det redan för sent innan räddningstjänsten kommer fram, om huset är fyllt av rök, då finns ofta dessvärre inget liv att rädda men det vanligaste är att alla de boende på egen hand kunnat ta sig ut i tid. I många fall tack vare brandvarnaren.

Läs mer om brandsäkerhet hemma!

 

Ett år på brandstationen: "Det var skräp precis överallt.... och tyskar!"

2019-09-20

Med anledning av MSB:s kampanj för deltidsbrandmän som pågått under vecka 37-38 så kommer denna veckas reportage handla om deltidsbrandmannen Martin som arbetat som deltidsbrandman under mer än halva sitt liv. Att bli brandman var ett intresse som väcktes redan som ung grabb och han växte in i rollen. Det har alltid lockat honom att hjälpa till. På den tiden när Martin började, 1995, så krävdes det att man hade gjort lumpen innan man fick lov att börja som deltidsbrandman. Till en början var hans dåvarande arbetsgivare skeptisk till att han skulle försvinna iväg från jobbet när larmet gick. Martin lugnade deras oro med att ta fram listor med larmstatistik och visade att han inte alls kommer att vara borta särskilt ofta. Hans chef tillät att han började på deltidsbrandkåren. I tre år gick han bredvid ett av lagen i Vårgårda och utbildade sig sedan på kursen brandman deltid i Skövde. Det dröjde inte lång tid innan arbetsgivaren insåg hur bra det var att ha en anställd hos sig som kunde se och förebygga brandrisker och olyckor och dessutom hade både brand- och sjukvårdsutbildning.

När Martin började skulle börja arbeta som deltidsbrandman hade han bilden av att det skulle vara mestadels bränder som han skulle få hjälpa till med. Idag säger han att det har varit falsklarm i form av automatlarm i offentliga lokaler och trafikolyckor som varit de vanligaste larmtyperna. Jag ber honom berätta om hans upplevelse från någon trafikolycka som han minns särskilt. 

”Vi fick larm om en singelolycka. Det var en minibuss som hade kört i diket. När vi kom fram till olycksplatsen såg det snarare ut som att det var en sopbil som hade kört av vägen. Det var skräp precis överallt. Och tyskar”, tillägger han. 

Martin berättar att det var tre fordon med tyska konfirmander som var på väg till dalarna på ett läger. Minibussen som hade ett släp kopplat hade kört ner i diket. Den voltade och gled in på en vändplan in i en förvånad bilist som parkerat för att gå ut och fota. 

”I minibusen var det en äldre dam som jag förstod hade ont i mage och rygg. Problemet var att hon förklarade allt på tyska, som jag inte förstår. Hon förstod i sin tur ingenting som jag sa. Det var ett annorlunda larm. En singelolycka är ofta ett lättarbetat uppdrag. En bil som glidit av vägen och man får kanske sopa upp lite glassplitter. Ingen oss var riktigt förberedda på det kaos som blev.”

Jag frågar hur han brukar förbereda sig inför en olycka och han berättar att för det mesta så målar han upp någon form av skräcksenario för att inte bli tagen på sängen när han kommer fram till olycksplatsen. Det är enklare att föreställa sig det värsta man kan komma på och sedan känna: ”Det här var ju inte så farligt, när vi kommer fram till olyckan.”

Martin är en person med tre yrkesroller och beskriver sig själv som en person som tar dagen som den kommer. Han utstrålar det lugn som han beskriver är det viktigaste när man kommer fram till en olycksplats. Jag frågar honom om han varit rädd någon gång men den enda rädsla som han beskriver var innan han började som deltidsbrandman. Då fanns en oro över att de skadade skulle vara hans egen familj och vänner, eftersom att han är uppväxt i Vårgårda. Under de 24år han arbetat har det bara hänt någon enstaka gång och då har det varit en mildare krock.

”Jag trivs väldigt bra med att arbeta på deltiden. Vi har övning en gång i månaden och jour var fjärde vecka. Jag trodde att jag skulle vara väldigt bunden att jag är fast måndag till måndag men vi ger och tar och kan byta med varandra.”

Är du nyfiken på hur det är att arbeta som deltidsbrandman? Kika in på länkarna.

http://blideltidsbrandman.nu/

https://avrf.se/arbeta-hos-oss/

 

Ett år på brandstationen: "Var kan vi lägga i båten?”

2019-09-05

Vi får ofta frågan vilket som är det vanligaste larmet som vi får. Därför kommer vi under några månader att köra en bloggserie om de olika typer av händelser och olyckor som vi åker ut på varje år. Du kommer kunna läsa om allt från trafikolyckor, sjukvårdslarm, falsklarm och bränder.

Sommaren har precis lämnat oss och jag tänkte börja att berätta om de larm som vi får som gäller livräddning på öppet vatten. Till min hjälp har jag en av våra styrkeledare Jan-Åke Enström som började på räddningstjänsten som deltidsbrandman efter att han lagt fotbollsskorna på hyllan och blev sedan heltidsbrandman i samband med omorganisationen 2004. Några år senare fick han frågan om han ville bli styrkeledare. Han tänkte på saken och trots att han trivdes gott som brandman läste han vidare och de senaste sju åren har han varit en omtyckt styrkeledare här hos oss. 

Jan-Åke berättar om hur han förbereder sig själv och sitt lag inför ett vattenlivräddningslarm.

”Jag ser till att personalen har gjort den kvalitétssäkring som ska göras varje år och varje månad så är vi i simhallen och övar. Då tränar vi simning, övar på att plocka upp varandra från botten och att bogsera en person.”

Jan-Åke berättar  att han aldrig varit rädd men att det är sällan de får den här typen av händelser. Oftast är det undersökningar eller att de får hjälpa polisen att plocka upp någon som redan är avliden.

Det Jan-Åke fokuserar på när larmet kommer in är att skaffa sig så mycket information om larmet som möjligt. 

”Vilken sjö är det? Ska vi välja den lilla eller stora båten? Var kan vi lägga i båten?”

Två personer ur räddningsstyrkan klär sig för att kunna hoppa i vattnet och de andra kopplar båten på dragbilen och tar med extra utrustning som kan behövas. 

Som styrkeledare är det Jan-Åke som måste se till att alla fått tillräcklig information om händelsen. Det är också han som har ansvar för att arbetet sker på ett säkert sätt för personalen.

”I år har vi haft två drunkningslarm. Första gången i år var det någon som larmade över en tom stol på en isbelagd sjö och befarade drunkning. När vi kom till platsen satt en herre och fiskade i godan ro. Många gånger är det också någon som ser en båt som driver runt och är orolig för att någon fallit i vattnet.”

Som exempelvis för några veckor sedan när det kom ett larm om en tom båt som låg för ankar i sjön. När räddningsstyrkan kom till platsen och började arbetet med att lägga i båten skickade insatsledaren upp vår drönare för att se om det gick att se någon i vattnet runt båten. Uppifrån luften är det mycket lättare att upptäcka folk som finns vid eller en bit under vattenytan. Då upptäcktes två personer som låg i båten och tog sig en eftermiddagslur. När räddningsbåten kom fram bekräftades det att de mådde bra och inte behövde någon hjälp.

Varje år kommer en handfull larm om drunkning eller drunkningstillbud. Vi använder också våra båtar vid andra typer av händelser som bränder på öar eller assistans till polis eller ambulans.

 

Om du behöver låna flytväst inom Alingsås kommun:

https://www.alingsas.se/fritidsbanken

I Vårgårda kan du låna flytväst genom att kontakta receptionen i kommunhuset.

 

Sitt lugnt i båten!

 

Sommartider på räddningstjänsten

2019-06-14

Då var det dags för mig att ta sommarlov från räddningstjänsten. Även från en av Sveriges mest trivsamma arbetsplatser behövs det en paus för att verkligen uppskatta det man gör. Jag har arbetat inom allt från jordbruk, personliga assistans, gym, hotell, restaurang, simlärare och brandman innan livet till slut helt oplanerat satte mig på tjänsten som HR-administratör på Alingsås och Vårgårda räddningstjänst. Det blev inte som jag tänkt mig men med rätt inställning så blir det bra. I början saknade jag larmåkningen, nu tänker jag sällan på det. Som Darwin sa så är det inte den starkaste som överlever, utan den som är bäst på att anpassa sig. Så jag betalar fakturor, svarar i telefon, tar emot studiebesök, gör webbutbildningar och lägger scheman. Lägga schema är som att pussla. Hur noggrann man än är så saknas det ändå alltid bitar. Jag är duktig på att planera, det är jag verkligen men för att bli hundraprocentig hade jag behövt kunna se in i framtiden. Människor blir sjuka, skadar sig och plötsligt fattas det en bit i mitt fina schema!

Under vinterhalvåret arbetar brandmän och styrkeledare i fem skiftlag. Då arbetar de både operativt och icke operativt. På sommarperioden splittar vi ett lag och blir bara fyra arbetande skiftlag. Samtlig personal på den operativa sidan arbetar då i den utryckande verksamheten. Detta för att täcka upp för semestrar. Till vår hjälp har vi även anställt tre stycken SMO-elever som sommarvikarier. Alla tre har gjort sin brandmannapraktik hos oss och till hösten läser de sista terminen på utbildningen innan det är dags att söka arbete på riktigt. Precis som jag gjorde en gång. De har en spännande resa framför sig och jag träffar flera arbetssökande som möter liknande motgångar som jag gjorde en gång. Det är inspirerande att sitta på arbetsgivarsidan från att ha varit den arbetssökande och kunna se hela bilden av verksamheten. Jag tänkte skriva att jag är tacksam för vad som hände mig. Det stämmer inte men jag är tacksam för de erfarenheter och möjligheter som det fört med sig. 

Ha en fantastiskt trevlig sommar!

Marie Sterneborn, från bondtös till HR-administratör med ett färdigt råmanus i byrålådan.

 

Rattfull körde in i folksamling

2019-02-14

Det finns en märkbar förväntan hos ungdomarna när de gör sig i ordning. De får sina roller beskrivna och blir sminkade med olika typer av skador. Övningsledaren drar igång rökmaskinen och fyller gymnastiksalen i den gamla skolan där övningen ska genomföras. Det dröjer inte särskilt många minuter innan det är så tätt med rök i gymnastikhallen att det blir svårt att orientera sig där inne. Två skademarkörer ligger där inne, i väntan på att bli räddade av rökdykare.

Varje tisdag under vecka 5-10 så övar vi tillsammans med polis, ambulans och räddningstjänst i Borås. Scenariot simulerar en bil som kört rakt in i en folksamling utanför ett diskotek. Till vår hjälp har vi markörer från Alströmergymnasiet som ställer upp och spelar drabbade ungdomar.

Utanför rullar den första polispatrullen om två personer fram till olycksplatsen. Fordonet som kört in i folksamlingen står och brinner vilket simuleras med diskorök. Flera skadade ligger på marken, varav en av dem (en docka) sitter fast under bilens ena framhjul. Ropen på hjälp duggar tätt och det finns spår av blod i den vita snön. Poliserna avvaktar utanför infernot en kort stund och skapar sig en bild av olycksplatsen och vart de behövs mest, innan de kliver in i olyckan. Efter en snabb kontroll av utvecklingen av branden i bilen, räddar de ungdomarna som befinner sig anslutning till det brinnande fordonet. Ropen på hjälp känns verkliga. Skadade personer som kan gå leds undan till en uppsamlingsplats där man ber dem att se efter varandra i väntan på fler resurser. Polisen får också information om att det är en person som försvunnit till skogs och föraren av fordonet har ingen sett. Man lyckas rulla bilen av dockan och får loss den med handkraft. Den dras från olycksplatsen och hjärt- och lugnräddning startas i samma ögonblick som syrener från ambulans och räddningstjänst hörs. En hundförare ger sig av för att leta efter den försvunna personen medan insats- och styrkeledare från räddningstjänsten precis anlänt till platsen. De gör precis som polisen en bedömning av läget först, innan de ger order till brandpersonalen att dra fram slangarna. Vattenfylld brandslang är mycket tungt och inget som man flyttar på i första taget, så det är viktigt att bestämma med omsorg varifrån insatsen ska utföras.

Brandpersonal skyndar fram med en handbrandsläckare och tar hand om branden i bilen. Brandslangar kopplas ihop och rökdykarna är redo att ge sig in i gymnastikhallen. De har fått information om att det finns ungdomar kvar därinne i röken. De känner på ytterdörren för att få en uppfattning om hur varmt det är där innanför innan de öppnar dörren och möts av den dunkande musiken. Musiken gör det svårare att höra vad som sägs över radion och det är omöjligt att se i den täta röken. Att aldrig släppa slangen är det viktigaste för en rökdykare, det är den som hjälper dem hitta ut om de förlorar orienteringen.

Utanför tas en fläkt fram för att snabbt kunna tömma lokalen på rök efter att man har slagit ner branden. Ju snabbare det blir fri sikt och en god miljö, desto större chans att rädda livet på dem som fortfarande befinner sig där inne. En person hittas och förs snabbt ut, på bara ett par minuter är lokalen genomsökt, tömd och släckt. Det är då som man upptäcker två personer på andra våning. En brandpersonal klättrar upp en fasadstege och tar ut två personer genom ett fönster till en balkong. De säkras med sele innan de klättrar ner från stegen. Samtidigt hör jag på radion att en drogpåverkad person har hittats i källaren, sannolikt föraren av bilen och plötsligt kommer en kvinna springande rakt in genom avspärrningarna. Hon skriker att hennes dotter finns i lokalen och hon fångas upp av en polis. När mamman tagits om hand och polisen fört ut personen ur källaren tittar solen fram igenom molntäcket och vi avslutar övningen med en gemensam genomgång i gymnastiksalen.

Det dyker alltid upp utmaningar och oväntade händelser vid den här typen av olycka. Det gäller hela tiden för räddningspersonalen att ha ett bra samarbete sinsemellan och att hjälpas åt att ha en överblick över skadeområdet. När man är väldigt fokuserad på sina uppgifter blir man bra på detaljerna men det är svårare att uppfatta helheten. Samverkansövningen skapar oss en bra grund att upptäcka vad vi gör bra och vad vi behöver förbättra innan den stora olyckan kommer till oss. Markörerna gör en otroligt positiv inverkan och upplevelsen av att vara på en verklig olycksplats kommer närmre hjärtat.

 

Deltidsbrandmannen Marias gästblogginlägg

2018-10-10

Här kommer det utlovade gästblogginlägget från vår deltidsbrandman Maria. Trots bristande fysisk form, tog hon kontakt med oss för att bli deltidsbrandman och fick både sina fördomar om sin egen förmåga och vad en brandman är upplösta.

Den första tanken

“Vill du bli deltidsbrandman?” Det var så rubriken löd i den lokala tidningen i oktober 2010. Tanken på att bli brandman lockade mig inte alls. Visst fanns det en önskan om att få möjlighet att göra en samhällsinsats. Visst kändes det som ett spännande inslag i en ganska så grå och enformig studietid. Men att återigen träda in på en mansdominerad arbetsplats, som dessutom är stämplad som ett riktigt machoyrke där den fysiska förmågan höjs till skyarna, lockade mig inte.

Fördomarna

Min något korta, matglada, gravt otränade mammakropp ogillade starkt tanken på träning. Heltidsstudierna medförde, heller inga större fysiska utmaningar. Till vardags sjönk jag hellre ner i soffan och tittade på en film eller två.
Efter lite efterforskningar insåg jag att en av de första samhälleliga insatser som sätts in vid ett olyckstillbud faktiskt är den så kallade brandkåren, idag officiellt räddningstjänsten. Frågorna, tankarna och fördomarna växte i huvudet. Vad gör en brandman egentligen? De släcker väl bara bränder, spelar innebandy och spänner armmusklerna för varandra?

Nyfikenheten

Lite nyfiken anmälde jag ändå mitt intresse. Jag hade blivit lockad av utmaningen. Så strax innan jul samma år stuvade jag in familjen i bilen för att åka till brandstationen i Alingsås och prova på det lagstadgade rullbandstestet. Med en viss förhoppning klev jag in i träningslokalen. Paniken slog till när rökskyddet hängdes på ryggen. Det var tungt, riktigt tungt. Jag orkade knappt gå upp på rullbandet. När lutningen efter ett par minuter gick upp till högsta nivå kände jag mjölksyran komma och hur besvikelsens tårar brände bakom ögonlocken. Just då trodde jag aldrig skulle kunna klara testet.

Bakslaget och misstagen

För en träningsanalfabet som mig började nu en lång och ganska krokig väg mot målet att bli brandman. Jag tog hjälp av en träningscoach på Hälsostudion i Alingsås och började ihärdigt med träningen men jag nådde inte mina mål. Vad gjorde jag för fel?  Jag hade inte tänkt på hur viktig kosten är för resultatet. Jag började äta mer och bättre men kände mig ändå nästan lika trött och otränad som innan. Genom en rad misstag och nya försök började jag sakta förstå vikten av att det måste finnas en balans mellan träning, kost och vila.

En dag blev jag stoppad av en framtida kollega som undrade vad jag höll på med egentligen. Under flera veckors tid hade han sett mig komma gående med bärstol, springande med barnvagn eller cyklandes med cykelkärra. Han gav mig möjligheten att kostnadsfritt få träna på hans gym Pumphuset. Nu hade jag fri tillgång till rullband och rökskydd. Inför nästa rullbandstest kände jag mig mer förberedd. När det återstod en minut av testet väntade en ny nära-döden-upplevelse. Återigen var jag underkänd. Hur var det möjligt? Jag hade klarat testet på träningen flera gånger. Senare skulle det visa sig att rullbandet på träningsanläggningen var felkalibrerat. Det var bara att ta nya tag med fortsätta med träningen.

Vändningen

De två testdagarna på Alingsås och Vårgårda räddningstjänst, innehöll moment som simning, körprov, hinderbana, rodd, personligt samtal, hälsoundersökning, bära slangkorgar m.m. Vi som gjorde testerna var alla så olika. Med helt skilda förutsättningar. Men vi hade alla samma mål. Det visade sig att våra olikheter skapade en större kunskapsbredd. Min stereotypa bild av att en brandman måste vara ett två meter långt muskelberg hade börjat att nyanseras men när jag blev gravid med vår andra dotter fick jag avbryta min ansökan.

Det kom en ny möjlighet att söka till räddningstjänsten under hösten 2012. Testdagens uttagningsprov bestod av fem delmoment, samma moment som jag redan testat en gång tidigare. I januari 2013 blev jag och en annan person erbjudna en anställning som aspiranter. Idag arbetar jag som deltidsbrandman i Alingsås och Vårgårda räddningstjänstförbund.

Jag hade inga eller få förkunskaper inom de olika arbetsområdena som yrket innebär. Däremot drivs jag av en nyfikenhet och en vilja att lära mig från engagerade kollegor, som ger av sin tid och kunskap. Var och en som söker sig till yrket ställs inför olika personliga utmaningar. De utmaningarna måste vi alla lära oss att hantera. I yrket som brandman får jag möjlighet att vara en del i en akut samhällelig räddningsinsats. Ensam kan jag göra väldigt lite. Men tillsammans med mina kollegor kan vi förändra allt för en annan människa. Den känslan är värd allt.


Deltidsbrandman – en helt vanlig hjälte

2018-09-27

Många drömmer om att bli brandman redan som barn. För de tjejer och killar som vill kan det bli en verklighet. Brandmannayrket är ett spännande, givande och mångsidigt arbete. Som brandman arbetar du både förebyggande och med uppdrag i skarpt läge.
Genom att engagera dig som deltidsbrandman ställer du upp för de som bor i och färdas genom ditt samhälle om olyckan skulle vara framme. Du blir dessutom en tillgång för din ordinarie arbetsgivare i rollen som deltidsbrandman eftersom du blir tränad i att se risker. Du får utbildning inom sjukvårds- och brandsituationer och har övat på hur du ska agera när en plötslig oförutsedd händelse uppstår. Vilken arbetsgivare skulle inte vilja ha denna tillgång bland sina medarbetare?

Varför saknar vi då personal?

Jag tror inte att alla med rätt engagemang förstår att de kan bli deltidsbrandmän. Många har en stereotyp bild av vem som kan arbeta som brandman och kan inte se vilken roll de skulle kunna få i räddningstjänsten om de inte passar in i den förutfattade mallen. Det kan du läsa om i vårt gästblogginlägg av deltidsbrandmannen Maria nästa vecka. Hon kunde inte se sin plats i laget innan hon insåg att den viktigaste egenskapen hos en brandman är viljan ställa upp för andra människor. När någon drabbas av en olycka tvekar du inte att kliva in och hjälpa till. Det betyder inte att du är oberörd av det som hänt men det betyder att du ställer upp trots att det är svårt.
Deltidsräddningstjänsten spelar en otroligt viktig roll i landsbygden. Problematiken som många räddningstjänster i Sverige brottas med är att arbetsplatserna på mindre orter blir färre och färre, det gör att det blir färre som befinner sig nära brandstationen under dagtid. Som deltidsbrandman behöver du nämligen finnas inom några minuters avstånd från brandstationen när du har jour. Dessutom finns det en tro hos vissa arbetsgivare att det skulle vara besvärligt att ha en brandman på sin arbetsplats som försvinner på grund av utryckning. På dagtid mellan kl.07:00-16:00 är det i snitt 0,7 larm per vecka. Så med andra ord är det inte ofta man behöver avstå från sin personal och i gengäld får man alla fördelar som det innebär att ha en person som är utbildad i olycksförebyggande och skadebegränsande arbete. Många av våra deltidsbrandmän är även de som sköter det systematiska brandskyddsarbetet hos sin huvudarbetsgivare.

Kan du bli deltidsbrandman?

En deltidsbrandman är en person som vill ställa upp för andra människor. Du trivs med att arbeta tillsammans med ett arbetslag och vill kliva fram och erbjuda din hjälp när någon drabbats, kanske av sitt livs mest traumatiska händelse. Maria, som tidigare nämnts, beskriver just det som sin styrka. Förmågan att våga prata med människor i kris.
Som blivande deltidsbrandman kliver du in utan förkunskaper. Vi som arbetsgivare ger dig den stöttning som du behöver. Genom oss får du en sex veckor lång utbildning för att kunna vara väl förberedd för ditt arbete hos oss. Där får du utbildning inom brand, räddning, akut omhändertagande, krisstöd och hjärt- och lungräddning.
Vi har flera olika lösningar för att vardagen ska fungera för de deltidsbrandmän som är anställda hos oss. Maria till exempel arbetar tre veckor i en matbutik i Alingsås och den fjärde är hon hemma och har jouren för deltidsräddningstjänsten. Vi har också personal som delar på jourtiden. Kanske arbetar du i Sollebrunn men bor utanför samhället eller tvärtom, vi brukar kunna hitta en lösning.

Vill du bli en del av vår gemenskap?

Deltidspersonalen, övar varje vecka och ofta tillsammans med heltidspersonalen från Alingsås. Vi hjälps åt att vara väl förberedda ifall olyckan inträffar. Vi tränar tillsammans på arbetstid och utanför. Vi har många som är kunniga när det gäller träning och man kan få hjälp med träningstips. Maria var en otränad nybliven mamma när hon först funderade på att bli deltidsbrandman. Hon kom till oss mest för att känna på testet över huvud taget. Det gick inte som hon hade tänkt sig men intresset för räddningstjänsten väcktes till liv och nu några år senare har både hennes fysiska form och psykiska förmåga att arbeta som brandman utvecklats enormt. Hon har klarat någonting som hon först trodde var omöjligt.
Om du, precis som Maria, är en person som trivs med att arbeta i grupp, utmana dig själv och hjälpa andra så hör av dig till oss!

Vill du veta mer om hur du blir deltidsbrandman? Klicka här!

 

Sommaren, torkan och bränderna

2018-08-07

I Malung känner dansarna på Sveriges största dansbandsvecka röken från skogsbränderna som börjat härja några mil norr om dem. Telefonen på räddningstjänsten går varm. Vi får många samtal från personer som undrar över eldningsförbudet. Sverige har äntligen fått en sommar att räkna med, får vi inte grilla på egen tomt? Svaret är nej och det beslutet kommer från Landshövdingen i detta extraordinära fall, i normalfallet är detta ett beslut som tas av kommunen.

Torkan

I sommar har stora delar av Sverige blivit illa drabbat av skogsbränder, främst i dalarna har skogsbränderna växt sig stora och räddningstjänsterna i länet har begärt förstärkning från övriga delar av landet. Så ofta som varannan dag under juli månad fick personalen i vårt förbund ta emot sms där det efterfrågas om man har möjlighet att hjälpa det branddrabbade Sverige med släckning av skogsbränder. Vi var många som åkte. Till Ale, till Färgelanda, till Särna, till Transtrand. Listan blev lång bland de räddningstjänster som behövde hjälp och önskan om regn blir allt starkare. Inte minst bland räddningstjänsterna och lika mycket bland bönderna.

Det var en tidig dag i juni när jag pratade med min far som är bonde och han berättade att de redan var färdiga med höskörden. Så tidigt har de aldrig varit det innan. Det brukar vara mellan regnskurarna i juli som hö kan bärgas. Då var han ganska nöjd, men nu har regnet fortfarande inte kommit och andraskörden har inte kunnat växa. Brandrisken är stor i fälten när tröskan ska ut och så sent som i helgen brann en tröska här i Alingsås. Söderut så har bönderna plöjt en fåra runt åkern som begränsningslinje om branden skulle få fatt i den torra säden.

Skogsbränderna

Strax efter att jag hade varit en tur i Färgelanda fick jag förfrågan om att åka till Transtrand i dalarna och jobba mot skogsbranden där. Jag åkte dit tillsammans med några kollegor. När vi klev ur bilen i Transtrand hördes smattrandet av helikoptrarna i fjärran. Vi kunde inte se några synliga lågor, däremot var luften fylld av frän röklukt och marken under oss var svart. Till en början rådde ett visst kaos men så småningom fick vi tilldelat oss ett område där vi ansvarade för släckningen. Vi körde ut med sexhjulingen i terrängen och det material som fanns att tillgå. En pump att kunna använda i ett naturligt vattendrag i skogen och x antal meter slang. När slangen inte räckte hela vägen fick vi ta vattenkannor för att nå ändå fram till de rykande grytor som låg utom räckhåll.
Från tidig morgon till midnatt bodde vi i våra orangea skogsbrandsoveraller och travade runt med slang i skogen. Det var svettiga dagar och svettiga nätter. På kvällen gick det knappt att bli ren från all svärta som fastnat på huden. Vi övernattade i en sovsal i ett vandrarhem alla fem och sommarvärmen gjorde att vi tvingades hålla fönstren öppna. Nattliga gäster i form av myggor och knott var ett ständigt närvarande besök. 

Sommaren

De senaste dagarna har värmen lagt sig något men det är fortfarande torrt i marken och grillningsförbudet i vårt område kvarstår. Det är inte bara i kampen mot bränderna som vattnet är eftertraktat, på gården hemma så går kreaturen genom stängslet och ur hagen för att betet är slut på grund av torkan. Dessutom verkar det vara en och en annan telefonör som är hjärtligt trött på eldningsförbudet.

För att hålla er uppdaterade om läget se:
räddningstjänstens hemsida
www.krisinformation.se
www.dinsakerhet.se/

 

Hemsjö fick sin hjärtstartare

I tisdags, den femte juni så var Länsförsäkringars Fredrik Löfgren tillsammans med Lars Arnoldsson från oss och lämnade över hjärtstartare till Hemsjös nyutbildade CIP-personal. En dryg handfull av de personer som under tre olika tillfällen har utbildat sig för att kunna arbeta som civil insatsperson (CIP) fanns på plats i Hemsjö församlingshem och mötte upp oss.

CIP-personerna var förväntansfulla, i och med överlämnandet av hjärtstartare, så kan de nu komma igång i skarpt läge med sitt arbete. Att det blev just Hemsjö som får ta täten för detta projekt i Alingsås kommun beror till största delen på att de redan hade en väl fungerade grannsamverkan sedan fem år tillbaka, samt att området har bedömts lämpligt utifrån brandstationens placering.

Vad innebär det att vara en civil insatsperson?

En person som arbetar som CIP, arbetar frivilligt och utan ersättning och avtal. Eftersom de bor i närområdet kan de vara snabbt på plats och har möjlighet att påbörja en insats innan räddningstjänsten är framme. CIP larmas ut via sms från larmcentralen i Göteborg. Det kan handla om att släcka en brand med handbrandsläckare medan branden ännu är liten. Det kan handla om att starta igång med hjärt- och lugnräddning i ett tidigt skede, samt att det finns ett stort värde i att dessa personer har god lokalkännedom och kan fungera som vägvisare för räddningstjänsten.
CIP larmas ej till olyckor där insatserna innebär en för stor risk. Till exempel trafikolyckor på E20 eller olyckor där farliga ämnen är inblandade. Larmen kommer endast på händelser som sker inom en viss radie.

Hjälp och stöd från räddningstjänsten

Det är inte för att ersätta räddningstjänsten som civila insatspersoner arbetar, utan för att det är värdefullt att påbörja en insats tidigt. CIP har testats i andra delar av landet till exempel i Södermanland och det finns även grupper av sms-livräddare som larmas ut vid hjärtstopp.
Varje civil insatsperson har utrustning i form av varselväst, handbrandsläckare och sjukvårdskit. Hjärtstartaren i Hemsjö placeras så att alla lätt ska kunna komma åt den vid en olycka.
För hjälp med finansiering av utrustning så har Länsförsäkringar och Brandskyddsföreningen Väst ställt upp i fallet Hemsjö.

Nästa steg

Det märks tydligt att personerna i Hemsjö brinner för sitt nya uppdrag och de börjar genast tala om nästa möte och hur det ska kunna lära sig den nya hjärtstartaren som kommit i deras händer. De är övertygade om att det är ett bra koncept och tror att det kommer att växa i andra delar av kommunen.

Om det finns intresse för att bilda en grupp civila insatspersoner i ert område kontakta projektledaren Lars Arnoldsson 0322-616059, lars.arnoldsson@avrf.se

 

Brist på deltidsbrandmän i Sollebrunn

2018-04-25

April bjöd på både vind och sol när vi bjöd in till en prova på dag för personer som var intresserade av arbetet som deltidsbrandman i Sollebrunn. Att vara deltidsbrandman innebär att man har ett ordinarie arbete hos en annan arbetsgivare och var fjärde vecka har man, tillsammans med sitt lag, beredskapen i Sollebrunn. Under den veckan så bär man en sökare med sig och om larmet går har man sex minuter på sig att infinna sig på stationen. Det innebär att man måste befinna sig i närområdet under sin beredskapstid. Dock är samhället föränderligt och vi möter nya utmaningar då allt färre arbetstillfällen finns i de små orterna. Det gör det svårt för oss att hitta aspiranter som både bor och arbetar inom sex minuter från brandstationen. Om du är en person som bor utanför Sollebrunn men arbetar inom Sollebrunn, då skulle det kunna bli aktuellt med en delad tjänst med någon som bor i Sollebrunn men arbetar på annan ort under dagarna.

Praktiska övningar

En handfull förväntansfulla och nyfikna personer dök upp och en stor andel av Sollebrunns befintliga personal engagerade sig under dagen. Efter att ha provat ut var sitt larmställ så begav vi oss ut i vårvädret och började dagen med att säkra oss och klättra på stege. Fullt utdragen är stegen tolv meter men vi valde att klättra upp till balkongen på brandstationen. En bil hade hämtats till dagens förfogande och efter anvisning från en deltidsbrandman i Sollebrunn så använde deltagarna hydrauliska verktyg för att ta bort var sin dörr på bilen. Detta är viktigt att öva på eftersom en krock kan trycka ihop en bil så pass mycket att det inte går att öppna dörren på vanligt sätt. Drabbade i en olycka skyddas alltid med en plastskiva mot splitter och med skyddsglasögon och hörselskydd.

Jag backar undan en bit medan deltagarna förevisas i hur man använder strålröret och snart glittrar en lång vattendimma i vårsolen. Strålrören används vid brandsläckning och man använder olika typer beroende på brandens karaktär. Ett av de senaste brandsläckningsverktygen som kommit på marknaden är skärsläckaren som vi snart har på alla brandstationer i förbundet. Den kan användas för att sänka temperaturen i ett brinnande hus utan att vi behöver gå in i det. Skärsläckaren fungerar ungefär som en högtryckstvätt och skjuter in en fin vattendimma genom väggen på det brinnande huset.

Till sist går vi in i gymmet. Deltagare nummer ett provar på det fysiska testet på löpbandet. För att kunna arbeta som brandman krävs det att man tar hand om sin kropp och tränar regelbundet för att kunna hantera verktygen. En bra grundkondition är viktigt. Löpbandet ökar i hastighet. Fötterna rör sig fortare och fortare men hela tiden ligger ett leende över läpparna.

Intresserad?

Om du är en person som trivs med att arbeta i grupp, vara aktiv och hjälpa andra människor, tveka inte att höra av dig till oss. Som sagt förändras samhället hela tiden och vi på räddningstjänsten måste anpassa oss för att möta den nya tiden. Om du är intresserad men har frågor om hur arbetet skulle fungera i just ditt liv, hör jättegärna av dig till oss så kan vi räta ut frågetecknen!

Intresseanmälningar och frågor mejlas till jonas.kalstrom@avrf.se

 

Framgång är vad vi ofta gör

2018-04-10

Räddningstjänsten, brandstationen, brandkåren, räddningstjänstförbundet. Kärt barn har många namn. Verksamheten vi bedriver har utvecklats genom decennier och därav förändras också vårt namn. Nu för tiden har vi ett mycket bredare uppdrag och räddningstjänsten är en titel som gör vårt uppdrag mer rättvisa. 

Framgång beror inte på tur utan på vad vi gör ofta. En vana. Vi vill vara framgångsrika inom vårt område för att skapa trygga medborgare och ett tryggt samhälle. Vi vill att just du ska kunna känna att vi hjälper dig. Tveka inte att fråga oss om råd om du undrar något! Våra utbildningar hjälper många människor att rädda liv genom att ha tillräcklig kunskap. 

Häromdagen fick jag stor glädje av min kunskap; se till att brandvarnaren alltid fungerar! Jag stod utomhus och jobbade, när jag plötsligt hörde ett bekant ljud. Snabbt sprang jag in och under den löpturen gick jag igenom i huvudet: Vad behöver jag göra först om det brinner när jag öppnar dörren? Vart står min släckare? Hur kommer jag reagera om jag ser en öppen låga i mitt hem?

Räddningstjänstförbund har bildats runt om i Sverige de senaste åren för att underlätta samarbetet mellan olika räddningstjänster. Det ger oss snabbare kontaktvägar. När olyckan är framme känner vi redan personalen i våra närmsta kommuner och vi har redan övat olika scenarior med dem. Det skapar goda förutsättningar för att ge bättre hjälp till de drabbade. När vi tillsammans hjälps åt för att förebygga eller hantera en olycka så skapar vi en otrolig styrka i samhället. 

Vad händer om någon får ett hjärtstopp och personerna runt omkring påbörjar hjärt- och lugnräddning medan någon annan larmar oss?  Vad händer om utrymningsvägarna inte är blockerade? Vad händer om brandvarnaren har fungerande batteri? Det är när vi har förberett oss på bästa sätt som vi skapar det bästa förutsättningarna för att avvärja en allvarlig olycka.

När jag öppnade dörren till mitt hus luktade det inte helt otippat bränt och en lätt dimma av rök låg intill taket. Det var ingen brand än som tur var och med arbetshandskar på kunde jag ställa den fräsande kastrullen i diskhon. Utan brandvarnare hade det tagit en minst en timma till innan jag kommit in eller när jag känt att det börjat lukta rök på utsidan. Tack vare att jag skaffat mig kunskap och övat kände jag mig aldrig rädd när jag sprang in. Jag visste precis vad jag skulle göra och tack vare att jag tillämpade mina kunskaper hade jag de bästa förutsättningar. Framgång är vad vi ofta gör.

Kunskap är många gånger skillnaden mellan en olycka och ett tillbud.

Har du koll på ditt brandskydd hemma?